Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fårakullsdramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oss fram. Vi gingo såsom det gällt att smyga på en
tjäderkull.
— Det snarkar däruppe på höskullen, här har jag
fåglarna! hviskade han.
Aldrig skall jag glömma den blekhet, som bredde sig
öfver ansiktena på Erik och Mina, när de fingo se oss
komma uppkrypande genom foderhålet.
Det var det hemskaste jag sett! Men länsman log och sa’:
— Det är så godt som en bekännelse!
Aldrig sa’ de ett ord, utan följde honom skälfvande
på gångstigen genom skogen.
Men i den morgonväkten darrade vi för häftigt på
manschetterna för att kunna skjuta någon tjäder, fastän det
eljes inte, gualof, var ondt efter dem neråt mossalaggorna
bortom Fyrens husartorp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
