Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trolofningen i Ormeshult.
Gamle Sven Månsson i Ormeshult hade klena ögon.
Ja, man kan nästan säga att han var mer än halfblind, ty
han såg hvarken på långt eller nära håll, och det hade varit
tvärt omöjligt för honom att få några brillor, som passade
för hans syn.
En del påstodo, att en tattarekäring, mot hvilken han
vittnat i ungdomen, hade förgjort ögonen på honom och
»satt ner» hans syn. Andra åter ville minnas, att han
såsom barn haft »skerfvan» (= engelska sjukan) i hufvudet
och att den försvagat synen på’n. Illa hade han alltid sett,
men nu på gamledar var det nästan rakt förbi för honom.
Om det var aldrig så stor stil i boken och hur han än
höll henne, så blef hela läsningen likväl som en gröt för
Sven. Och det var inte nog med det, utan hvad han
skymtade såg han ibland dubbelt, så alltid fick han en galen
föreställning om’et.
Gick han fram emellan ett par grindstolpar, hände det
nästan jämt, att han tog dem för folk, så att han lyftade
på hättan och hälsade:
— Gu’s fre’ karlar!
En gång då han gick ur kyrkan, kom han att gå
bredvid prästfrun och tog henne för hustru sin, som han är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
