- Project Runeberg -  Berättelser / Bland sockenkungar och backstugusittare /
114

(1902) Author: Thure Sällberg With: Emil Åberg, Georg Stoopendaal, Wille Gernandt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ja’ rådde inte; slagan slant i näfven på mej!
jämrade Per.

Men eftersom slaget var utaf den beskaffenhet, att
doktorn inte kunde ansvara för lifvet på Erik, skulle Per
naturligtvis häktas.

Men hur illfundig och rysansvärd vår länsman än är,
så lyckades han likväl icke få fatt i Per. Och Erik sväfvade
fortfarande mellan lif och död.

En kväll skulle då länsman göra ett reelt försök att
knipa Per. Just som mörkret föll på, kommo han och
fjärdingsmannen framsmygande som ett par kattor till
Ragnarök. Ingen hade sett dem gå dit, så att Per kunde inte
blifva varnad. Men när de såsom ett par blixtar slogo ner
i stugan, har Per ändå hunnit gömma sig i ugnen. Hustrun
satt och spann och sjöng en sång ur »Sabbatsklockan.»

— Hvar har du din man? röt länsman.

-— Ja, grät hustrun, om befallningsmannen kunde säga
det, skulle ja’ bli så löckelig, för ja’ har ingen ro, förrän
han får sitt världsliga straff. Dä’ kanske kunde böja hans
sinne och drifva honom te’ sinnesändring och bättring. Han
går väl nu omkring som ett villdjur i skogen och blir än
mera förhärdad!

Och den leda käringen grät och suckade.

— Vi ska’ titta på höskullen ett slag! lät kommissarien
och gick ut med sin fjärdingsman. Käringen följde med.

Just som de kommo på förstugubron, fick den sabla
kvinnan se deras svarta ko stå under en gran i skogskanten.

— Jesses, där sir ja’ nå’t svart röra sig ve’ den stora
granen. Dä’ ä’ bestämdt Per! Sir befallningsmannen, att
dä’ rör sej därnere? hviskade hon.

Länsman kisade med ögonen ut i mörkret.

— Jaha, vid Jupiter, där ha’ vi honom, och nu ä’ han
min! Kom Johannes! skrek befallningsmannen och satte af
neråt skogen, skrikande:

— Stanna karl, annars skjuter jag!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 7 23:06:53 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/2/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free