- Project Runeberg -  Berättelser / Bland sockenkungar och backstugusittare /
123

(1902) Author: Thure Sällberg With: Emil Åberg, Georg Stoopendaal, Wille Gernandt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ja’ får väl inte be herra’ va’ goa å bevettna ett par
namn härute! sa’ han.

— Jo, vars! mente vi och gingo ut och bevittnade,
tills det inte fanns en tår kvar i ölhalfvorna. Och fruarne
anade gudskelof intet ondt.

På det viset blefvo vi muntra och hade ogement roligt
därute. Och när fruntimren fått i sig fem koppar kaffe
jämte ett grufligt beröm för sin mat, var det ingen fara
med dem heller.

Färden skulle alltså blifvit utmärkt bra på slutet, om
inte den ene patronen tagit med sig en hop bengaliska eldar.

Just som vi emellertid strax efter skymningen fått fram
hästarne och skulle stiga upp i vagnen, tog den sabla
karlen till att föreslå en hurrning för Bohrs by, och i
detsamma tände han på en bengalisk eld på
gästgifvaregår-dens förstugubro.

Vi hurrade och hojtade och därpå tände han eld efter
eld, så att det sken öfver hela världen därute.

Men när den sista var utbrunnen och vi väl i vagnen,
fingo vi höra ett förfärligt väsen.

Alla Bolirboarna kommo springande och flåsande med
pyts- och assuranssprutor, ämbar och båtshakar och skriade
och flämtade:

— Hva ä’ elden lös?

De hade kantänka tyckt, att hela gästgifvaregården stått
i eld och flamma.

Vi sa’ dem, hur det hängde ihop, hur vi tändt
bengalisk eld och hurrat till deras glorifierande, samt att vi inte
kunnat tro, det de voro så litet upplysta, att de inte
förmått skilja på ett sådant ljus och en brinnande byggning.

Men de ställde sig med sina sprutor och doningar rundt
om wursten, och när vi slutat tala till dem, ropade alla med
en mun:

— Antingen dä’ va’ bäjersk eller bengalisk eld, så har
I ställt till honom och omakat oss, och därför bör I ha lite
för besväret!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 7 23:06:53 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/2/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free