Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några minuter efteråt kom Kalle Hjälm tillbaka till
sina maskiner. Men kamraterna tyckte att han såg ut, som
om han blifvit blind och drucken på en gång. Han bara
stirrade och raglade.
En rem höll på att glida af sin skifva. Kalle Hjälm
stirrade på det precis som 0111 han ej fattat, hvad som var
på färde.
— För på remmen! skriker en af kamraterna till
honom. Först då vaknade han liksom 0111 han fått en
elektrisk stöt och rusade på remmen.
I samma ögonblick sågo kamraterna, hur den kraftige
unge mannen greps af densamma och kastades upp mot taket
med en knastrande och ohygglig duns, och så följde han
remmen än ett hvarf, och slogs ånyo i taket, innan
maskineriet kunde stanna.
Få minuter efteråt trängde hela brukspersonalen in i
maskinsalen för att se hvad som var å färde.
De närvarande hade tagit ner den lemlästade kroppen
och lagt den på golfvet.
Där rådde dödstystnad i salen och 0111 en stund kommo
kassörn och Britta också ungefär samtidigt dit in.
Och hvad tror ni att den »veka, oskyldiga ängeln» tog
sig till, när hon fick se, hvad som var å färde?
Hon svimmade inte, hon skrek inte häller. Hon bara
bleknade och ryste till ett litet grand, raglade mot den
gänglige kassören och hviskade upp mot honom.
— Usch, så otäckt! Hjälp mej ut!
Och han halp henne ur fabriken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
