Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som är gift och har sex barn i äktenskapet. Kamrern
djäklas alltid vid ränteuträkningar samt lämnar handlingar
till indrifning och kväljer folk. Han är din man. Och
Johansson nyper hustru sin och kösser sin svägerska. Tag
dem, tag dem och låt mig gå i fred! ropade jag ur djupet
i min själ och gjorde bättring.
Men när jag höll upp för att draga andan, fick
jag-liöra, hur kamrern och Johansson gräto och tiggde och skällde
ut mig under påstående, att jag vore den störste rackare
hela landet.
— Ta’n, ta’11, så får du en fet stek. Han gör inte
annat än drifver skoj med folk och lurar sin nästa. Ta’n, ta’n!
Han passar bra till muntrationsråd i lielseket! lät kamrern.
Och Johansson instämde och sökte ställa sig in genom
att kalla den svarte behornade skam »högvälborne herr baron
och vasariddare» samt »högvördige herr ärkebiskop och
or-densledamot» med mera dylikt, hvilket syntes lugna och
stilla afgrundsfursten.
Men åtminstone min räddhåga och bättring fortforo, så
att jag tiggde och bad och framlade de andras synder i så
förfärande dager jag kunde. På samma sätt gjorde de
samt sökte bevisa, att de voro änglar mot mig.
— Och det säger jag, — skrek Johansson vid ett
tillfälle, — att hela trakten undrar öfver, hvarför inte ers
excellens ocli serafimerriddare för länge sen’ har tagit
honom! Det var, förstås, mig Johansson menade.
På det viset fortforo vi uti vår åkallan tinuna efter
timma, och aldrig har åtminstone jag varit så uppskakad i
all min tid. Den lede gick omkring med klamrande klöfvar
och bara långpinade oss. Då ocli då tog han eii potatis ur
högen på golfvet och svalde den med stort välbehag. Men
så fort vi började bedja hårdt och skrika, gick han till en
vrå och glodde på oss.
När vi nästan voro uttröttade, kom torparen åter, och
då han fick se, hur det stod till i stugan, blef han i början
alldeles förbluffad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
