Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om männens grymhet och synd.
När en hop karlar, särdeles om de äro något äldre och
mycket gifta, komma tillsammans och börja anförtro
hvarandra sina erfarenheter samt yttra sig i moral och i filosofi,
så kan man få höra rysansvärda saker. Om man inte visste,
att de merendels ljuga och färglägga, behöfde en ung man
icke gärna vara i ett sådant sällskap mera än under vid
pass en half stund för att varda en pessemist af första
klassen och en kvinnohatare.
Det ohyggligaste är, att dessa erfarna och filosoferande
gubbstutar vanligen, när de komma ihop, inlägga all sin
kraft och förmåga, all sin vältalighet och bevisningskonst
uti att svärta ner fruntimmer och upphöja sig själfva och
sitt honetta väsende.
För den skull skyr jag männens sällskap och håller mig
förnämligast till kvinnfolken, om hvilka jag slutligen funnit
att de äro mycket, ofantligt mycket bättre än de skräflande
och stortaliga männen. Och då jag här dristar uttala denna
sanning öppet och offentligt, hoppas jag, att denna berättelse
skall blifva väl upptagen af läsarinnorna. Men jag får nog
smörj af grobianerna.
Det är riktigt ohyggligt att höra männen tala om sina
»huskors», sina »harpor», »fotblock» och Gu’vet icke namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
