Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Lägg dig här öfver toppen en stund och håll säkert,
så skall jag skutta efter en korg, lät han. Ja bevars, hon
vrok sig öfver trädtoppen, och när hon det väl gjort, släppte
Sven sitt tag med det resultat, att trädet for upp och bar
Lena med sig åt höjden.
Där låg nu den stackarn i grenarne bland körsbär
mellan himmel och jord och tjöt och bölade och kunde ej
komma ur fläcken. Så fort hon rörde en lem,
riskerade-hon nämligen att dråsa ner. Det förstod hon.
— Hjälp mig, hjälp mig för Guds skull, hojtade hon.
Men Sven rörde sig ej ur fläcken, utan log försmädligt
och sa’:
— Dä’ brådskar inte. Åt nu bär och moja dej, mens
jag går åt hinstuan en vändning och språkar med änkan.
Vid det talet blef Lena så ledsen och förargad, att hon
damp ner och bröt benet af sig. Och se’n fick hon ligga
på sjukhuset och lida, medan hennes afgrundsande till man
gick i Rydets kohage och stollades med änkan.
Tvy attan hvad karlarne i alla fall äro ena odjur! Ve,
sjufaldt ve öfver dem!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
