- Project Runeberg -  Berättelser / Bland sockenkungar och backstugusittare /
157

(1902) Author: Thure Sällberg With: Emil Åberg, Georg Stoopendaal, Wille Gernandt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men ett sådant vredesmod, som det, af hvilket
fjärdingsmannen Johan Månsson uti Intagan häromsistens var
gripen, det har jag aldrig tillförne skådat. Och aldrig vill
jag häller se något dylikt.

Ty karlen saknade allt afiopp för sin vrede, så att vi
i hvarje ögonblick trodde, att han skulle spricka, livadan
vi allvarligt tänkte på att för säkerhetens skull gira honom
med rep.

Hans vrede var dock innerligen befogad, ty det hade
händt honom någonting, som visserligen var förfärligt, men
hvilket ändå kom oss att grina, hvarigenom
fjärdingsmannens förskräckliga vrede än ytterligare stegrades.

Och detta efterföljande hade händt Johan Månsson
under tjänsteutöfning.

Karl Bengtsson på Skogen är som man vet, en
underlig prisse.

Många tro, att han är en ganska framstående
dumbom-medan andra påstå, att han af ett eller annat skäl gör sig
dummare än han är, och denna senaste är nog den rättaste
uppfattningen af honom, ty tidt och tätt ställer han till något
litet ganska fint knep, som inte bevisar dumhet. Han har
t. ex. inte så sällan sysslat med lönkrögeri, utan att
länsman kommit åt honom föret.

Men omsider blef han fast i alla fall, oaktadt han var
djädrig inför rätten.

— Ja har inte sålt en droppe — lät Karl — för inte
kan jag rå för, om er person kommer in te’ mig och lägger
en krona i fönstret och sen, när jag vänner ryggen te’,
stoppar på sig en betäll, som stått på spishällen!

Men ingen illfundighet halp honom. Kalle blef
svårligen dömd till bra böter, och i tidens fullbordan skulle
Johan Månsson, i sin egenskap af fjärdingsman, införpassa
honom till kronohäktet, där Kalle skulle sitta af böterna.

De drogo åstad på vanligt sätt. Men det gick dag
efter dag utan att fjärdingsmannen kom åter. Vi undrade
visserligen hvad han tog sig till efter han inte återvände.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 7 23:06:53 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/2/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free