Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men da, när. stormen var som hårdast, fingo de
förfärade tjänarne höra, huru något började falla tungt och
snabbt utför den höga trappan. Det dunkade från
trappsteg till trappsteg, tills fallet afslutade med en duns mot
golfvet därnere.
Och då de nu icke kunde hålla sig längre, utan sprungo
ut för att se hvad som händt, låg den unge grefven därute
med afbruten nacke.
— Han snafvade häruppe! Han har väl endast
be-döfvats? flämtade den gamle i det han skyndade ner.
Men innan han hunnit midten af trappan, kom ett ungt,
blekt, mörkt fruntimmer som ett spökelse och sprang förbi
honom.
— Det korpsvarta håret fladdrade efter henne; ögon
hade hon mörka som en adventsnatt och vilda som en storm!
yttrade den gamle trädgårdsmästaren.
De, som redan fattat i den döde för att bära in honom,
■ släppte sina tag af förfäran öfver denna oväntade
uppenbarelse, och kvinnan kastade sig öfver den fallne som en
lejoninna öfver sin unge.
Men en blick och en åtbörd af den gamle jagade bort
tjänstefolket, och hvad som tilldrog sig därute mellan grefven
och den unga kvinnan blef en hemlighet.
Man tyckte sig likväl gång på gång höra den gamle ropa:
— Han snafvade, den olycklige! Men ännu oftare
förnams hennes hesa och hotfulla skrik:
— Du skuffade! Du skuffade!
Emellertid försvann kvinnan från Bergaholm lika
hemlighetsfullt som hon uppenbarat sig, och nyårsdagen sattes
den döde in i familjegrafven.
— Han dog som han lefvat, fort och våldsamt! lät
folket.
Men ifrån den julaftonen — förklarade den gamle
trädgårdsmästaren — blef Bergaholm såsom ett förbannadt ställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
