Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryttarbragder.
Så snart några kavalleri- och artillerioflicerare ridit en
del mil i ett sträck och lyckats fördärfva åtskilliga smalbenta
jakthund slika hästar med galla i bakhasorna, så skrifves det
under veckor en oerhörd massa granna saker om dessa
bragder, och tidningarna ställa till och med ut referenter här
och där vid de vägar och stigar, öfver hvilka kappridten
företages.
Men i alla fall är det ju, när man tänker rätt på saken
inte så fasligt mycket att göra väsen af. Ty att officerarne
kunna rida och sporra och ta’ knäcken på hästar, det är ju
något, som hör till deras yrke, och därtill ha’ de ju blifvit
födda och uppfostrade ifrån begynnelsen.
Men när karlar, hvilka blifvit fostrade för stilla och
saktmodiga yrken, för andliga strapatser, när män, hvilka
tränats icke i ridhus och gymnastiksalar utan i studerkamrar
och sakristior samt utan föregående öfning och utån den
ringaste afsikt att vinna människopris och lagrar, likväl
åstadkomma underbara ting i ryttarväg, då är detta verkligen
någonting, som i mitt tycke förtjänar att granneligen
be-skrifvas.
Sportlitteraturen har förevigat minnet af mångfaldiga
gentlemänryttare och jockeyer, hvilka dock icke ridit
be-sattare och vådligare än kyrkovärden i Rasmusbo och kom
ministern i Sutaryd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
