- Project Runeberg -  Berättelser / Bland sockenkungar och backstugusittare /
191

(1902) Author: Thure Sällberg With: Emil Åberg, Georg Stoopendaal, Wille Gernandt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men belåtna va’ vi i alla fall, ty dels tyckte vi, att det
kunde vara roligt komma ut ett grand, och därtill visste vi,
att det skulle komma att gå hedersamt till hos Salomon,
ty ska’ han bära sig vid och göra ett gästadud, så gör han
det på folkavis, och en hustru har han som är en riktig
dunderkäring och herradon, rätt så gammal hon är. Jaha,
Salomon själf är häller ingen spädgris, fast han inte
egentligen ser ut som en Metusalem och än i dag inte drar sig
för hvilket arbete som hälst.

Nå, vid sagder tid kommo vi upp till Västragård, där
det såg liundingen så pyntadt och reputerligt ut, som det
dock alltid gjort och gör för resten.

Men nu var där riktigt helgdagsgrannt. Hvarken vagnar
eller potatishäckar eller annan bråte syntes på gatubacken
och midt framför förstugubron låg en stor granrisvase,
hvar-uti vi, förstås, skulle ansa af oss om fotterna.

— Hit måtte komma bå’. klockare och präst! lät Danjel
i Fageräng, när vi stodo och stampade i granriset och gnedo
fram och tillbaks med stöflarne långt sedan dessa voro så
rena som ett frun timmershjärta, såsom man ju alltid
förresten gnider och skrapar för att visa sig kruserlig och
kalasvan.

— Ja, dä sir, min själ, inte bättre ut! suckade Magnis
i Stenåsen.

Därpå gingo vi in och hälsade: Gussfre!

Mycket folk var där inte och egentligen inte heller
några gamla hjonelag, utan fastmer unga och medelålders
mänskor. Salomon var finklädd, nyrakad och blank i synen
som en apostel, och Inga stultade omkring i svarter klädning
och ett hvitt förkläde utaf sockerduk.

Rart var där. Allting var ställdt precis som efter
vattenpass, för ett större ordningsfolk än Salomons i Västragård
finns inte.

Ja, där är till och med så rasande nogställdt i stugan,
att en inte en gång vet hvar en ska’ spotta, hvilket är svårt
för dem, som nyttja snus eller tobak.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 7 23:06:53 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/2/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free