Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Herren hjälpte mig och folk var beskedligt.
Jag-fick låna en soffa i Gölsebo, två träpallar i Skåperyd, och
ett litet bord i Mjöhult.
När jag se’n kom hemknekandes med det där efter
Mjöhulta enbetsstut, hade Inga varit på sitt håll och fått
en hel del hon också. På ett ställe hade de stuckit till henne
en stekpanna, på ett annat en gryta och en gnista fläsk.
Hos klockarns hade hon fått låna ett täcke och två
råg-halmsbukor så vi fingo oss den raraste brudsäng, som man
kan drömma sej. Ja, när sola i da’ för femti år se’n gick i
skog, hade Inga och jag alltså lite utaf hvarje. Vi tyckte
rent af, att vi va’ rika och hade det fint, för intet på
jorden kan måla upp och förgylla saker och ting så, som
kärleken i ungdomstid. Och så glada vi voro den kvällen,
Inga och ja’, att vi bestämdt gått en polska i Snufvebo
förstukammare, om den inte varit så förskräckligt liten.
Men da’n därpå började vårt gemensamma dagsverke.
Jag laggade af åt mitt håll och Inga åt sitt. Hvad vi
knogade ihop om dagen, det drogo vi till det gemensamma
boet på kvällen. Vi voro som ett par fåglar.
Aret efteråt kunde vi tagas med ett torp och sätta upp
med ko. Några år efteråt var jag karl att arrendera ett
fanjunkareboställe. Och när vi varit ihop i fem och tjugu
år, hade vi dragit te’sammaus så pass, att jag vågade mej
på att köpa det här hemmanet. Jaha, dä’ är tjugufem år
se’n dess, — och i da’ har jag med Guds hjälp löst den
sista inteckningen. Därför ville ja’ att ni skulle titta hit och
hjälpa mej tacka Gu’, hvilken i femti års ti’ va’rt så nådig
emot oss stackars skråar, som inte ens hade en egen
pinnsoffa att lägga oss i, när vi gifte oss! slöt Salomon och
drog högra tröjärmen öfver ögonen. Inga snöt sig i det
hvita förklä’t, hvilket väl var oriktigt. Men hon kunde
synbarligen inte hjälpat.
Vi gäster blefvo också allvarsamma. Salomons ord
gåfvo oss mycket att tänka på. Vi visste inte hvad vi skulle
säga, och därför sutto vi länge tysta och tittade i golfvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
