Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aftonsol.
Sven Petersson i Långasjö var en öfver hof van hård
man, hård och nästan hjärtlös mot alla, men allra hårdast mot
sina barn.
Huset var förmöget, det förstås, men icke ens
torpar-barnen i socknen gingo så simpelt och dåligt klädda som
Sven Peterssons söner och döttrar i Långasjö.
Och dock var det egentligen icke snålhet och girighet,
som dref Sven att hushålla på det viset med sin raska
af-komma — ty rappa och duktiga voro de alla — utan det
var ett hos mannen ingrodt hat till allt hvad han, mången
gång orättvist nog, kallade denna världens fåfänglighet, som
dikterade detta lians förhållande till barnen.
— Di ska’ hållas till reelt arbete ifrå’ det di kunna
lyfta en yxa eller grep, och nåra modeapor ska’ di heller
inte bli, så länge mitt hufvu’ vetter opp! plägade han säga.
Och knoga och arbeta fingo de också nästan mera än
hvad mänskligt var, så att dagsverkarne framme på
herregården, där det dock alla dagar gått tämligen hett till,
säkerligen aldrig behöfde lägga sig så trötta någon kväll som
»rike-Svens» barnungar i Långasjö.
De som riktigt i grund och botten kände Sven, det
vill säga de, som voro uppväxta tillsammans med honom,
påstodo likväl, att han i botten af hjärtat inte var så hård,
som han fastmer satte en stor ära uti att synas vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
