- Project Runeberg -  Berättelser / På kyrkobacke och i gillestuga /
3

(1902) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utvandrade sockenbor underrättelse om, hur än det ena, än
det andra af Svens barn kommit på fallrepet.

Men Sven låtsade emellertid som om det icke rörde
honom, och om någon stack till honom ett ord om barnen,
plägade han alltid svara:

-— Jag har inget på mitt samvete, för jag vet, att jag
hållit dom te’ tukt, så länge jag hade dom i mitt våld!

Han gaf sig således icke, och folket i socknen tyckte,
att han blef allt grymmare och hårdare för hvart år, som
gick, och man spådde, att han nog skulle få för gammal
ost, om inte förr, så åtminstone när han en gång blef ve kastad
på dödsbädden.

*     *
*



Till sist hade han inte mer än Hedda, den yngsta

dottern, kvar i hemmet. Det såg ut, som om han tyckte

mer om henne än allt annat på jorden. Lite för det att

han visade det så särdeles, men drängen hans talade ofta

om, att det såg ut rakt som solsken i ögonen på Sven, när
Hedda var i närheten.

Aldrig talade hon heller 0111 Amerika eller att hon
ville dit, och det likade honom också godt, kantänka.

Allt gick således sin gilla gång i Långasjö, ända till
dess Hedda en söndagsafton kom in till gubben och
omtalade, att Per i Hjortlöpen ville tala ett par ord med lionom.

•— Låt honom komma in!

Per kom in och stod och skrufvade sig vid dörren.

— Hvad kan du vilja? frågade slutligen Sven.

— Jo, det är som så, att Hedda och jag kommit
öfverens att gifta oss, och Ni behöfver allt nå’n, som hjälper Er
på gamla dar med gården här! sade Per.

Jesses, hvad gubben blef ursinnig.

— Tror du, att sonen till en gäldbunden och usel
åttingsbonde ska’ få lägga sig till det endaste barn jag har?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/3/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free