Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röt han. Och helt visst hade han slängt stofvelknekten i
skallen på friaren, därest denne ej varit så flink att ge sig i väg.
Per visste, och Hedda också, att det inte vidare var
värdt att försöka gubben med godo, ty sedan han en gång
sagt en sak, så stod han fast som berg vid sin utsago.
Men ifrån den stunden blef där trist och dystert, värre
än vanligt uppe i Långasjö, och på sensommaren försvann
Hedda en natt.
I början trodde Sven, att hon gifvit sig af till
Amerika, men det begaf sig snart, att hon endast flyttat till Per,
som tagit sig an ett torp i andra ändan af församlingen.
Det blef naturligtvis ett stort spektakel af den
pascha-san, och Sven måste för undvikande af skandal till sist
med-gifva äktenskapet. Men ingen af dem fick visa sig för
honom, det sa’ han bestämdt ifrån.
Så gick det ett par år. Sven blef liksom litet
besynnerlig i sin ensamhet, och hustrun hans omtalade en och
annan gång, att hon stundom om nätterna väcktes af att
gubben låg och suckade.
Så tycktes det en julafton som om någonting varit på tok
med gubben.
Han hade ingen ro utan gick ut och in hela dagen,
tittade gång på gång neråt vägen, som om han väntat någon.
När han trodde att ingen såg honom, smög han fram
och strök med handen öfver Heddas byrå, som ännu stod vid
sidofönstret i stugan, liksom för att smeka det gamla
trä-belätet. Och i skymningen tog han sin mössa och gick ut.
— Jag vankar ut en vändning! Kanske luften hjälper
undan hufvudvärken jag har! sa’ han till gumman.
Men sanningen var, att han inte kunde bärga sig den
heliga aftonen.
Han ville prompt, om äfven osedd och på afstånd, se
hur hans Hedda hade det, och därför hände det också, att
den gamle mannen mellan kl. 8 och 9 på aftonen stod
utanför det lilla torpets fönster och tittade in genom rutan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
