Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-Johannes kröp in i ett hörn för att skyla sin nakenhet
ett grand.
Pastorn blef allt mer och mer förbluffad, men när de
talat om en del af äfventyret, så var han inte dummare, än
att han begrep hela schäsen.
Han skref ut lysningssedeln, och se’n ställde han dem
framför sig sådana de voro, och talade till dem om kärlekens
sötma och äktenskapets helgd.
När pastorn se’n kom in till sitt middagsbord, grinade
han som en vanlig syndare och sa’, att väl aldrig någon
präst haft ett fästepar i sådan skrud framför sig förut vid
en helig förrättning.
Men ett sådant tjut och hurrande det hölls utmed
vägen för Fia och Johannes; när de sedan gingo hem, det
kan inte omtalas, och Johannes påstår själf, att det var det
värsta han varit ute för. Ty de synddrypande Stoarpsborna
hade naturligtvis burit undan och fördolt deras kläder.
— Ja’ har aldrig varit så erkebuserad. i hela mitt lif.
Ja’ trodde i hvar stund, att ja’ skulle få slag eller obstruktion!
sa’ han.
Men gifta blefvo de se’n, fast det inte töfvade så länge,
förrän »postmästarn» ångrade på’t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
