- Project Runeberg -  Berättelser / På kyrkobacke och i gillestuga /
44

(1902) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Hvart då?

— Ja’ ska’ gefta mej med Kalle på Moen!

— Gualof! Har han sagt nå’t te’ dej?

— Nä, inte precis direkto, men han har kastat sju
potater i min rögg i da’, så att dä’ rent sjongt i skrofvet
på me’.

— Inte ä’ väl dä’ ett rejält frieri?

— Ä’ dä’ inte? Men hade han inte velat mej nå’t,
så hade han väl inte dängt potater på me heller!

Kalle ville henne dock ingenting, åtminstone inte i
den vägen, och Anna Stina fick gå där år ut och år in och
lida och bida och jäktas af sitt hjärta, ty kärleken är, som
sagdt, vådlig.

Men en vår blef hennes granne, Johan i Hägnen, änke*
man och det började verkligen likna sig till, att
gubbskrab-ben skulle blifva vid Anna Stina till slutet.

På eftersommaren avancerade det verkligen så långt,
att de mer än en gång satte möte i Hägnens kohage, när
sol hade gått ner.

Låt mej nu tänka efter, så att jag inte ljuger. Jo, det
var en fredagskväll. Bra skumt var det, så det var rätt
passeligt väder, och Anna Stina och Johan skulle mötas på
vanligt ställe.

Men hon kunde förstås inte styra sig till utsatt
tid, utan skumpade i väg en kvart förut och smet fram på
fästigen nere i hagen. •

Rätt som hon gick fick hon höra, att någon kom
fnaskandes henne till mötes, och hon kunde naturligtvis inte
tänka sig, att det var någon annan än hennes gubbe.

Svårt har hon att se i mörker också, sjåtan, gammal
som hon blifvit under tiden.

— Jaså, du kommer allaredan, min lelle kelegris!

lät hon, bredde ut armarna och ilade att ta’ Johan i famn.

Men det var så långt ifrån Johan, att det tvärtom var

hans enbetsstut, som Anna Stina rände på. Stuten kom i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/3/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free