- Project Runeberg -  Berättelser / På kyrkobacke och i gillestuga /
52

(1902) [MARC] Author: Thure Sällberg With: Emil Åberg, Georg Stoopendaal, Wille Gernandt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Härunder ramlade han mot vapenhusdörren, så att
denna fick sig en stor röd flados på framsidan, lika stor
som Pricken själf. Men dörren gick opp vid stöten, och
artisten föll baklänges in och blef liggandes i vapenhuset.

Man kan inte säga annat, än att det var ynkeligt,
men därinne fick Pricken syn på ett par pytssprutor och
de gåfvo honom då i alla fall en idé midt i eländet.

Han anammade nämligen en af sprutorna, sög henne
full med färg och satte så till att spruta det värsta han
kunde mot tinnarne af templets klockstapel.

Det gick bra. Pricken sprutade och grinade illa, ty
styft var det. Svetten lackade från hufvudet på honom, men
röd och dråplig värdt stapeln, och gick gjorde det.

’ — Gack efter sprutor, I också, så ska’ detta kveckt
va’ gjordt. Vesst frestar dä’ bröstet, men en riskerar då
inte att bryta halsen å sej! komderade Prick.

De andra lydde mästarn och det dröjde icke mer än
vid pass halfannan timme, förrän hela stapeln var alldeles
öfversprutad, till och med klockorna, ty det inträffade ibland,
att sprutmästarne raglade till ett grand, och då hände det,
att strålarne i misstag träffade de oskyldiga klockorna.

— Ge’ storklockekläppen en öfversköljning; han sir
så svarter och ledsen ut, så han stör all simmeltrien! befallde
chefen, när han med sprutan på axeln raglade omkring
stapeln och justerade verket.

— Sir I nåra bara fläckar, så ge dom ett dop, så att
synemännen inte få nå’t å gaffla om! Men ett välsignadt
sätt var detta te’ att måla klockstaplar på, och jag har
funnit en ny metod, som vi kan ta’ oss en halare på!
lal-lade Pricken.

Just i detsamma kommo bägge kyrkovärdarne och
dödgräfvaren för att se till arbetet,

— Hva’ i hundingen är detta för ett målande? I har
ju klent ner halfva kyrkogården! röt den ene kyrkovärden,
när han fick se, hur de handterat omkring sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 7 23:07:05 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/3/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free