Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De hade emellertid knappt gått ett par steg öfver
tröskeln med armarne om lifvet på hvarandra, förrän
golfvet gaf vika, och den mörka och djupa källaren uppslukade
dem båda två.
— Kunde jag inte tro, att fan skulle ta’ mej för det
jag lurade »sviten» på Johanna! grät Fårakull, när han
damp ner i mörkret. ,
— Och jag får göra sällskap för att jag dras med en
karl, hvars första kvinna knappt är kallnad! snyftade Malin.
* *
*
När domaren och hans notarie da’11 därpå kommo till
Fårakull, träffade de ingen nämndeman hemma, och där
blef ett fördubbladt rabaskande och letande.
Hvar ocli en trodde, att han råkat ut för en olycka,
som han ju ock hade, — och vi måste ut hela roten för
att under domarens ledning snoka efter vår borttagne
nämndeman.
Vi synade det stora floddiket och petade med
humle-stänger i brunnar och gödselpölar, men utan resultat. Slut
ligen förde en af pojkarne oss bort till torkrian.
— Han brukar hållas här ibland! sa’ den syndaträlen.
Och där funno vi till en evinnerlig socknaskam vår
nämndeman i källaren, tjutande och gråtande tillsammans
med sin tös.
— Det här kastar en skugga på hela rätten! röt
domaren och glodde som en tjur på nämndemannen.
Men då klef rusthållaren i Ransberg fram och sa’ som
sanningen var:
— Det här är nämndemannen oskyldig till. Han har
rättighet att fria och stämma möte bäst i hundingen han
gitter, men 0111 häradshöfdingen ville döma pojkarne, som
fördärfvat hans kärleksstund och mitt källartak, till ett par
månaders fängelse och ärans förlust i evighet, så vore det
välsignadt väl!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
