Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ä’ du ryss rasanne, din mara? Ä’ kaffet allt slut,
och ändå ä’ dä ju knappt tre veckor se’n ia’ köpte dej en
half fjärndel!
Och så hörde jag vidare, hur gumman med gråtosad
röst förklarade, att de ju haft hjälpe vid potatisplockningen,
så att det gått åt mycket mera än vanligt.
— Dä ä’ så godt, att ja’ låter dej smaka karbasen, så
du lär dej hushålla! röt Johannes till svar.
Och med detsamma klef jag in.
— Guss fre’ härinne!
— Dä’samma tebaks, såä’ däbetaldt! genmälde Johannes.
Se’n sutto vi där en stund och under tiden interviewade
jag honom om väderleken och potatisen.
— Vä’rakten fortfar och potatera ruttna! sa’ han.
Därpå interviewade jag honom angående de långa
distansridter, som våra hästmilitärer ibland företaga.
— Dä ä’ dumheter, di komma fortare fram och behöfva
inte slita hälften så ondt, om di reste med järnvägen, di
vettvilligarne! röt Johannes och gaf hustrun sin ett
ögonkast, som betydde: du låter bli att krångla med kaffekokarn,
fast han är här!
Hittills gick det, som synes, alldeles dråpligt med
in-terviewen.
Men så drog jag då till med mitt stora nummer och
frågade:
— Hur i hundan blef du i alla fall af med näsan,
Johannes?
Då skulle ni emellertid ha sett hurudan han blef.
Han värdt som en adventsnatt i synen, och ögonen togo
till att glöda på honom som ett par öfvermogna krikon.
— Hva’ vell du, skrubber, egentligen? skrek han och for
upp på golfvet.
— Kära hjärtans, tåla dej du lite! Jag vill bara
in-terviewa dej ett grand! sa’ jag helt beskedligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
