Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stina på Gården.
Man brukar säga, att kvinnan är ett svagt och
bräckligt käril, men det håller då rakt inte streck. Åtminstone
inte alltid. Och den store författare, som helt kategoriskt
förklarat, att kvinnan inte är så uthållig och energisk som
mannen, den författaren har bestämdt aldrig sett eller hört
talas om Stina på Gården.
Då jag nu emellertid drager fram Stina och hennes
dråpliga gärningar, så gör jag det ingalunda för att råda
andra kvinnor i riket till att taga henne till ett föredöme.
Vare detta långt ifrån mig!
Utan jag gör det bara för att ådagalägga den segrande
kraft och den aldrig mattade ihärdighet, som kunna bo
bakom en kvinnas liljekullar.
Stina, som, när hon blef något till åren, gick och
gällde under det klingande namnet »Posthornet», föddes i
ett torp, växte upp och värdt slutligen rödhårig och grym
att se uppå.
Detta kunde hon väl inte rå för, ty det är ju
skaparens verk och ensak. Men se, hon var grym och led till
själen också, och det är ett grand värre det.
Hennes hemsockens pojkar, hvilka eljes icke plägade
vara just så särdeles kräsmagade, förde skoj med Stina samt
kunde aldrig förmås att älska henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
