Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fjärdingsmannens serenad.
— När nu hela sockna ä’ nökter å skicklig, så borde
inte baronen, som är förnämst, ställa te’ så väldiga
sup-kalas med hippning å hurrning, så att det hörs långa vägar
och väcker förargelse!
Det var Johannes i Granåsen, som dristade sig till
att säga så där till baronen midt ibland allt folk på
kyrko-backen en söndagsmorgon.
Johannes ville förstås göra sig till och vinna
män-niskopris genom de här orden, och när han sagt dem, tittade
han omkring sig bland folket och tyckte naturligtvis, att
han var en riktig maffe.
Men baronen svarade ingenting angående hippandet
och hurrandet utan bad Johannes, att han skulle titta upp
vid tillfälle, så finge de talas vid.
Baronen är amiars en duktig karl. Han vill det, som
är rätt och bra, går både till kyrka och skrift, och hvad
kalasandet och hurrandet beträffar, så är det för det mesta
på hennes nåds födelsedagar, som de härja och muntra sig
lite grand i parken där uppe.
Men en smula het är han till humöret, det får man
lof att tillstå, och inte glömmer han lätt en förolämpning.
Nå, ett par dagar efter den där söndagen stod baro-
nen och såg på, när gamle Anners Danjel Knall rödfärgade
hans trädgårdsstaket, och rätt hvad det var kom Johannes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
