Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hon mindes, sa’ hon, att hon lockat honom en bit
från vägen, att hon lydt rösten och kväft honom med repet
samt att hon tyckt, att det kändes så godt, när hon hållit
till strupen på’n, och att det låtit så skönt, när han rosslade!
— Herren bevare oss! Då är det Stolla-Greta, som
mördat Mogårdsgesällen! Tänk så underligt, så rysligt
underligt det kan gå till!
— Men ångrade hon inte gärningen, när vettet tycktes
lm’ återvändt till henne? ropade vi.
— När hon talt om alltsammans, yttrade hon
ingenting. förrän strax innan hon slutade, utan bara låg och
plockade med fingrarna i täcket,
— Men plötsligt tittade hon upp ett ögonblick och
frågade:
— Herren förlåter ju sådana, som inte veta hvad de göra ?
— Ja, lofvadt vare hans namn, nog gör han så!
svarade jag.
— Och när hon fick höra det, såg hon riktigt både vettig
och glad ut. Men inom några minuter efteråt dog hon!
slutade mor Märta och torkade sig i ögonen med
förklädssnibben.
Vi stodo där emellertid länge och väl på kyrkobacken
och förvånade oss den ene med den andre öfver denna här
underliga paschasan, hvilken lät, såsom Märta
sanningsenligt sagt, likt den värsta »romal» i en följetång.
— Tänk ändå så konstigt det kan bära till och hampa
sig här i världen! Nu får Stolla-Greta likväl till sist och
ända intill uppståndelsens morgon sofva i samma graf
som den, som bedrog henne och som hon blef toseter för!
sa’ slutligen Jonas i Åker.
— Ja, underliga äro försynens vägar och besynnerliga!
slutade vi och tyade oss till sist åt våra hemhåll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
