Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historien om en näsduk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det var på den tiden,» anmärkte en av de
övriga, »nu behöver ingen tro att ’herr Assarson’
kommer med stärkta näsdukar.»
Och så tog man sig en klunk över lag.
Det kunde vara gott att komma ur röken och
spritångorna en stund. Jag gick ut i parken och
började vanka fram och åter i en av dess raka
gångar. Jag tänkte på historien, och allt som jag
tänkte, fick den för mig en annan betydelse, ty jag
kände mannen och hans hem. Då barnen ännu
voro små, hade jag ofta varit där; vi voro
jämnåriga, de och jag. Men under hela den tid jag
varit från orten hade jag icke hört talas om Per
Assarson, endast ibland sett hans namn i någon
tidning. Nu vaknade minnena.
Men det var icke hans liv jag tänkte på, utan
ett annat, som ingen talade om: hans hustrus.
Hon syntes aldrig ute, umgicks ej, och man
kom över huvud taget sällan ihåg att hon fanns
till. Den stärkta näsduken påminde mig om henne.
Hon var av gammal bondesläkt och uppfostrad
på gammaldags vis, vid bibel, spinnrock och vävstol.
Med henne hade Per vid tjugutre års ålder gift
sig till förmögenhet, och hon var några år äldre
än han, vilket ofta är fallet bland allmogen. Per
blev hennes gud, men hon tillbad honom i tysthet,
och hennes dyrkan var arbete — frivilligt, träget
arbete. Jag har sällan träffat någon så ordknapp
som hon, men hon var aldrig ovänlig, syntes endast
så upptagen av vad hon hade för händer. Jag tror
icke att hon hade en tanke för annat än hushållet
och sin man.
Hon var mer än hans tjänsteande; hon tycktes
vara hans förkroppsligade vilja. Ett ord av honom
verkade avgörande som en befallning. Men det
fanns icke skymt av skrymteri i hennes sätt. Det
var icke undergivenhet, icke offervillighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
