Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fairbrooks krögare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När Fairbrook vuxit till köping, hade Toms
hus vuxit till ett ståtligt hotell. Allting hade hållit
jämna steg, och Tom Millner var nu Fairbrooks
rikaste man. Men ingen missunnade honom det.
Så långt en Fairbrookspojke kunde minnas
tillbaka, hade hans ivrigaste åtrå varit att hinna den
ålder, då han kunde anses värdig att träda in över
pappa Millners tröskel. Det sjuttonde året var det
vanligaste för rikt folks söner. De fattiges kunde
få vänta mycket längre, ja ända tills de av egen
arbetsförtjänst kunde lägga av till en halva öl.
Men en högtidsstund var det dock för alla att första
gången stiga inom dessa massiva dörrar och gå
fram till den långa disken för att göra sin
rekvisition. Och alla hade denna nervöst
bekymmerslösa min, som ville inbilla folk att de gjort
detta hundra gånger förut. Och alla rönte de
samma vänliga emottagande av detta stora, varma
hjärta.
På detta sätt var det Tom Millner blivit ett
slags patriark i Fairbrook, älskad av alla utom av
de gifta kvinnorna. Kanhända hans egen dock var
ett undantag, ty han var en god make och en god
far. Var gång han var full — och det var han
en gång på för- och en gång på eftermiddagen —
svor han på att hans fru var den finaste frun i
hela Fairbrook och att han själv dragit upp henne
från simpel värdshuspiga; och vad barnen beträffar,
kunde han aldrig se dem utan att av gammal vana
sticka handen i högra byxfickan, där slantarna
lågo.
Tom var en vänsäll man, som gärna bjöd —
åtminstone de första glasen. Han var också
avhållen som få. Mången hustru hade för hans skull
fällt tårar som av den bittraste svartsjuka, ty med
en slug liten blinkning av sitt ena öga kunde han
förmå mycket mer än hon med alla sina böner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
