Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fairbrooks krögare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var det fullt hus ibland, och ibland var det tomt.
Hit kunde ortens godsägare komma för att taga sig
ett champagnerus, ja det hände till och med en
gång att tvenne emanciperade fruar följde med sina
män dit upp för att supera, till stor fasa för
Fairbrooks ärbara matronor, som hellre skulle låtit steka
sig levande än att gå och sätta sig på ett värdshus.
Dit kommo hela klungor av rika bondsöner,
åtföljda av sina utkorade, som skulle bjudas på vin.
Marknadsdagar kunde deras glada stoj höras ända
ut på gatan. Vidare var det här alla
handelsagenter hade sitt tillhåll, när de som gräshoppor
hemsökte landet; här visade de sina varor för små
köplystna bodfröknar och eldade under deras
affärshåg med Tom Millners finaste druva.
Hit samlades slutligen alla de äkta män, som
strejkat med anledning av att hushållspenningarna
icke ville räcka, eller att skurningen var för
ihållande, eller den äktenskapliga konversationen tog
ledsamma vändningar.
Refrängen i deras mest ljungande upprorstal
var alltid denna: »Då äter jag min kvällsmat på
hotellet». Det var en spik som drog, det. Och
hjälpte inte det, så hjälpte ingenting. I alla
händelser hade man ju en god supé samt medvetandet
om att ha visat sig som herre i sitt hus.
Det fanns varje afton en fyra, fem herrar, som
superade där, vilket bevisade att den manliga
upprorsandan måste vara särdeles stark i Fairbrook.
Men nu var det — som sagt — slut med Tom
Millner. Den sista tiden han levde var han alldeles
förvänd. Han satt i en vrå, skelade med ögonen
förbi sin nässpets och ned på sin framsträckta
tunga. Det hade fallit ned hår på den, sade han,
och han skulle plocka av dem. Han hade icke tid
att tala med någon annat än ytterst knapphändigt.
Ett ord framstött då och då, medan han såg upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
