Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Falaska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
glöderna, liksom tankar och känslor... Kors, barn,
att man kan komma på sådana idéer.»
»Det kommer av att du är så ensam.»
»Är du tokig?» Maria såg upp. »Vet du hur
många kvällar jag fått vara ensam under hela
vintern? Tre. Säger tre. Detta är den fjärde. Och
nu är jag väl, strängt taget, icke ensam.» Hon
böjde sig fram och rörde i elden.
»Man kan vara ensam, fast man har sällskap.»
»Hur kan det få plats så mycken vishet i ett
sådant litet huvud ?»
»Usch, du är så... så... du är som om du
vore av trä.»
»Få se hur du själv blir, när du varit gift en
nio, tio år.»
»Jag kan aldrig bli som du.»
»Gudbevars nej. Du tror inte att vi alla sjungit
den visan en gång.»
»Men kärleken...»
»Ack, förskona mig!»
»Ja, att du gör narr av allting, det bryr jag
mig inte om. Jag säger ändå att jag skulle känna
mig gränslöst olycklig, om John och jag en gång
kunde bli så liknöjda för varandra som du och
Karsten. Men det vore en omöjlighet.»
»Om du och John komma att göra hälften så
mycket för varandras trevnad som Karsten och
jag, så kan du vara glad.»
»Jo jag tackar! Ni leva ju var på sitt håll.»
»Det är just hemligheten, det är därför vårt
äktenskap är så lyckligt.»
»En sådan lycka vill jag inte ha.»
»Nej, naturligtvis. Du och John ska sitta hand
i hand i en tvåmanssoffa till döddagar. Det blir
rikt utbyte.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
