Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Falaska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Kan du inte föreställa dig det?» sade hon,
»hur det är att tänka sig, att allt detta — som jag
har att minnas — icke är falskt, icke är utan
innehåll, utan att det låg en sanning i det, om än aldrig
så liten.»
»Men om det var kärlek...»
»Kom inte med det! Du, som är förlovad, tror
naturligtvis ännu på sådant, men inte jag. Det
hör till de historier, man berättar för små snälla
flickor, och som blott ha det felet att aldrig vara
sanna. Kärlek? Nej! Vad jag känner är endast
en stämning — någonting fint och flyktigt, liksom
när en vindfläkt för med sig en doft, som påminner
om ungdom och sommartid. Men det förstå inte
ni unga. Det är bara för gammalt folk.»
Det hade dragit sig en gråvit, tunn, dallrande
hinna över glöderna, och skenet, som spred sig
från eldstaden, var så matt, att dragen knappast
kunde skymtas och uttrycket endast anas. Därför
låg det över dem båda någonting av skymningens
frestande frihet, då orden falla lätt och då rösten
får omedvetna övergångar och skiftande tonfall.
»Varför skulle jag neka till det?» återtog Maria
mjukt. »Kanske jag höll av honom, och kanhända
är det alls inte rätta ordet. Jag vet bara, att det
förr känts som blygsel, och att det nu inte längre
är så.»
»Blygsel?»
»Ja. Det finns oförrätter, som det är skamligare
att lida än att tillfoga. Och det var en oförrätt, han
giorde mig — det, att han aldrig lät mig komma
på det klara med, vad han tänkte. Den halvheten
blev till en skuld, som till slut lärde mig avsky
honom som en plågoande. Ty dag och natt hade
jag våndats under detta enda: om jag var något
för honom eller om det hela var en lek. Jag
undvek honom, men han sökte upp mig. Det stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
