- Project Runeberg -  Berättelser och utkast /
109

(1912) [MARC] Author: Victoria Benedictsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från skild håll - 2. Från Ramlösa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det lär ha blivit på modet hos våra grannar,
danskarna, att sköta sina sommarnöjen på denna
sidan sundet, och danska hörde man också talas,
vart man vände sig.

Efter middagen begåvo vi oss ned till källan,
där vattnet sipprar fram ur den branta, rostfärgade
klipphällen och serveras av unga flickor. En av dem
hade nyligen vid en »skönhetstävlan» tagit första
priset, något som icke tycktes oförtjänt, ty hon var
verkligen vacker, och den vita tyllduken, så bruklig
hos vår allmoge, klädde henne förträffligt.

Det var icke tiden för ordinarie drickning—
förstås — men serveringen gick friskt undan, ty
vattnet är kallt och smakade gott i sommarvärmen.
Där inne i grottan var det dessutom svalt som i
en källare.

Vad Etretat är för parisaren, det har Ramlösa
i många år varit för den skånske bonden. Hit
kommer den välgödde slättbon för att få sin mage
några tum mindre i omkrets, och hit komma de rika
åbodöttrarna för att visas för världen. Detta är
en societet för sig, dryg och exklusiv som trots
någon annan. Men hit sända också kommunerna
på fattigvårdens bekostnad sina värkbrutna
sjuklingar, och jag har aldrig sett så många av mina
likar släpa sig fram på kryckor som här.

Vi gingo vidare, uppför de branta trappor, som
leda upp till »fjället», en rätt ansenlig backe på
andra sidan källan. Här råder det egentliga
folklivet och hit reser lantbefolkningen om söndagen
för att göra sig en glad stund. På planen uppe
på backen var det redan ett folkstim som på en
marknad. Karusellen gick för full musik,
oxhuvudet fick sina tunga slag, och ackompanjerad
av sitt eget vinande oljud giorde en dresserad gris
sina konster. Men ännu hördes lass på lass rulla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berettelsr/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free