- Project Runeberg -  Berättelser och utkast /
120

(1912) [MARC] Author: Victoria Benedictsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från skild håll - 4. Från Malmö

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Se så vackert! Särskilt åt Davidshallshållet,
där den andra bron spänner över vattnet och
återspeglar sig däri, omgiven av lummiga träd; platsen
ligger så fritt, när man ser den härifran, med
Rörsjöstadens breda boulevard i fonden. Jag har sett
denna tavla så många gånger, men blir icke trött
av att se den om och omigen. Och om aftonen,
när gasen är tänd och lyktorna på bron spegla sig
där borta, kunde man tro sig vara i Stockholm
eller Venedig.

Denna enda punkt, och så är det slut.

Nu bär det av igen, förbi det fritt liggande
elementarläroverket och S:t Paul, genom
Rörsjöstadens breda gator och ut på landet, mellan en
dubbelrad av täcka landställen och prydliga villor.

Vem bör i dessa villor? Folk, förmodar jag.
Rika köpmän och fabriksägare. Jag sade er ju,
att jag icke känner till »detta något, som ligger
bakom». Jag är bara en fattig bokhandlare, f. d.
fotvandrare, blivande tidningsskrivare, eller vad ni
vill kalla mig, och när jag berättar er allt vad jag
vet, bör ni icke förebrå mig för vad jag icke vet.

Nu äro vi emellertid utom villorna, och det ser
ut, som om vi skulle köra rakt ned i havet, så tvärt
svänger vägen. Vad det känns gott med denna salta,
friska vind.

Man säger, att den, som är född i närheten av
havet, kan gripas av en förunderlig längtan därefter,
och jag kan tänka mig, att det måste vara så.

I mitt barndomshem kunde man visserligen från
någon höjd se östersjön som ett glänsande band vid
horisonten, men ute på dess yta hade jag aldrig varit
förrän jag en gång fick följa med min far till ett
litet fiskläge i närheten av Trälleborg.

Vad jag minns den dagen!

Vi hade åkt dit ned, min far och jag, och jag
hade kört.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berettelsr/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free