Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från skild håll - 5. I folkstugan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och rik, det, att icke kunna tänka sig någon som
den kvällen svälter, fryser och far illa.
Åkern förenar sina arbetare till ett helt, liksom
havet gör med sina.
I en stad eller i en by finnas olika arbeten,
olika intressen. Men landsbygden har endast ett,
och det är jorden. Den kräver allt arbete, den
skänker all välmåga, och kring den knytas alla
förhoppningar. Den väver ett band mellan dessa
människor, vilket de själva ej veta om, men det bandet
brister aldrig, därför delar man glädjen, som man
delat arbetet, därför är julen på landet en stor
och välsignelserik helg, därför ligger det över den
en så obeskrivlig stämning.
Inne i folkstugan går köksan och dukar bordet.
Det är helt annat än det vanliga.
Annars kastar hon skedarna om varandra på
det omålade bordet, lägger brödkakan framför
gårdsdrängens plats, ställer mjölkbunken på bordet, och
så är allt i ordning. Kniv har var och en i fickan,
gaffel kommer aldrig i fråga.
Men i kväll täckes bordet av en snövit duk
med bred spetsflätning, efter allmogens sed, och i
stället för en svartnad stock med oljelampa på, står
där nu en blankskurad ljusstake med ett jättestort
grenljus uti. Det är icke tänt ännu, och Karna
lyser sig bara med en prås, men själva duken lyser!
Med ett glatt leende blickar hon omkring på de
svartnade väggarna, allt ser så annorlunda ut än
vanligt. Och i kväll lägges det kniv och gaffel
vid vartenda kuvert. En av gafflarna har mist ett
horn. Först lägger hon den hos Hans, som den
yngsta, den minst ansenliga, men så ändrar hon sig
och skjuter den till Gamle-Olas plats.
Så radar hon upp julhögarna, bestående av hela
brödkakor med något sovel till. Detta är gårdens
julgåva, och icke avsett att ätas på stället.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
