- Project Runeberg -  Berättelser för folket /
89

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fången i Kaukasus - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kamrat tar skeden i vackra hand. Han har skrivit hem
att de skall skicka femtusen penningar. Därför skall
han också få rikligt med mat och ingen skall göra
honom för när.

— Det är min kamrats sak, svarade Sjilin, han är
kanske rik, men jag är inte rik. Det blir som jag har
sagt. Slå ihjäl mig, om ni vill — det har ni inget gagn
av, men mer än femhundra rubel skriver jag inte efter.

Tatarerna blevo tysta. Men bäst det var for Abdul
upp, tog fram ett skrin och ur skrinet en penna, en
bit papper och bläck, sköt fram alltsammans åt Sjilin,
slog honom på axeln och tecknade: »Skriv!» Han gick
in på femhundra rubel.

— Vänta litet, sade Sjilin till tolken, säg honom
vidare att han skall ge oss ordentlig mat, kläder och
skodon och förvara oss tillsammans, det är roligare för
oss, och så att han skall ta av oss fotbojorna. Han
tittade på husbonden och skrattade. Husbonden
skrattade också, och då han lyssnat till slut svarade han:

— Jag skall ge dem kläder så fina att de kan stå
brudgum, både tjerkeska och stövlar. Och furstlig kost
skall de få. Och vill de äntligen bo tillsammans, så må
de det i lidret. Men fotblacken tar jag inte av. Över
nätterna skall jag göra det. — Han for upp och
dunkade Sjilin på axeln och sade på sin ryska: — Din
bra, min bra.

Sjilin skrev brevet, men satte en adress så att det
inte skulle komma fram. »Jag rymmer», tänkte han.

Sjilin och Kostylin leddes till lidret, det bars in
majshalm åt dem, vatten i ett krus, bröd, två gamla
tjerkeskor och var sitt par trasiga soldatstövlar. De
hade förstås tagits från stupade soldater. Deras
fotbojor togos av för natten och lidret låstes om dem.

89

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berfolk/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free