Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fången i Kaukasus - III - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tycker inte om er ryssar. Han vill att jag skall döda
dig. Men det kan jag ju inte — jag har betalat pengar
för dig. Och så har jag fattat tycke för dig, Ivan.
Om jag inte hade givit mitt ord, skulle jag inte ens
släppa av dig, så mycket mindre då slå ihjäl dig.
Och han skrattade och lade till på ryska: — Din,
Ivan, bra, min, Abdul, bra.
IV.
Så levde Sjilin i en månad. Om dagarna gick han
omkring i aulen eller hade något hantverk för sig, när
natten kom och det blev tyst i aulen grävde han i sitt
lider. Det var svårt att gräva för alla stenars skull,
men med sin lilla fil skavde han av dem och fick upp
ett hål under väggen så stort att han kunde krypa
igenom. — Om jag nu bara riktigt säkert visste åt
vilket håll jag skall gå, sade han. Men det talar
tatarerna aldrig om.
En dag när husbonden var borta passade han på och
gick upp på berget bakom aulen för att få vägen klar
för sig. Men när husbonden givit sig av hade han
sagt till sin lille son att hålla vakt över Sjilin och ej
släppa honom ur sikte. Och pojken sprang efter Sjilin
och skrek:
— Gå inte! Far har förbjudit det. Jag kallar på
folk.
Sjilin började resonera med honom.
— Jag skall inte gå långt, sade han, bara upp på
det där berget. Jag måste samla några läkeörter åt de
sjuka. Följ med mig, jag med mina fotblack kan ju
inte rymma. Och i morgon skall jag göra en båge och
pilar åt dig.
Pojken lät övertala sig och de följdes åt. Det såg
inte ut att vara långt till berget, men med fotblack var
vandringen strävsam nog. Sjilin knogade och gick, och
’94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
