- Project Runeberg -  Berättelser för folket /
96

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fången i Kaukasus - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nu, månen var i nedan. Men på kvällen kommo
olyckligtvis tatarerna tillbaka. Ibland brukade de komma
hem med boskap och vara glada värre. Men den här
gången voro de utan boskap och hade med sig en
dräpt tatar, den rödes broder, hängande över sin sadel.
Humöret var därefter och alla samlades för att hålla
begravning. Även Sjilin gick ut för att se på. Den
döde sveptes i ett skynke, bars ut under platanerna
utanför byn och lades ner i gräset. Mullan kom, byns
äldsta samlade sig, virade skynken om mössorna, togo
av skorna och satte sig i rad på huk framför den döde.

Främst satt mullan, bakom honom tre gubbar i
turbaner och bakom dem ännu andra tatarer. Med
nedslagna ögon sutto de där tysta länge och väl. Till
sist lyfte mullan på huvudet och sade:

— Allah! (Det betyder Gud.) — Det enda ordet sade
han, och återigen slogo alla ned ögonen och tego
länge och blevo sittande stumma och orörliga.

Åter lyfte mullan på huvudet.

— Allah! och alla upprepade: Allah! och
förstummades på nytt. Orörlig låg den döde i gräset och lika
orörliga och livlösa sutto de. Inte en rörde sig. Man
hörde blott hur platanbladen prasslade för kvällsvinden.
Därefter läste mullan en bön, alla reste sig, lyfte upp
den döde och buro honom till graven. Graven var inte
grävd lodrät utan holkad under marken som en källare.
De fattade den döde under armarna och om benen,
sänkte sakta ner honom och sköto försiktigt in honom
under jorden och lade hans händer över bröstet.

En nogaj kom släpande med grön vass. Graven
fylldes med vassen, sedan kastades jord över, och
ovanför den dödes huvud ställdes en upprättstående
sten. Jorden stampades till, och därpå satte sig alla i
rad framför graven. Lång tystnad.

— Allah! Allah! Allah! — De suckade och reste sig.

Den rödhårige delade ut pengar till de äldste, därpå

96

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berfolk/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free