- Project Runeberg -  Berättelser för folket /
100

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fången i Kaukasus - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tystnade det. Sjilin kröp fram och tittade utåt vägen,
där det var litet dager. Där stod något som liknade en
häst, och på ryggen hade det något märkvärdigt, som
inte liknade en människa. Han hörde hur det frustade.
Vad är det för ett underdjur? Sjilin gav till en låg
vissling och vidundret i väg inåt skogen, som dånade
och brakade som för en stormvind.

Kostylin ramlade i backen av förskräckelsen. Men
Sjilin skrattade.

— Det var en hjort, sade han. Hör du så den bräcker
grenar med hornen. Vi är rädda för honom och han
är rädd för oss.

De vandrade vidare. Det led mot morgonen och de
visste inte om de gingo i rätt riktning eller inte. Sjilin
hade för sig att han hade blivit förd samma väg och
att det var en tio värst till ryska sidan, men han hade
inga säkra märken, och inte kunde han se tydligt heller
nu på natten. De kommo ut på en äng. Kostylin satte
sig.

— Du får göra som du vill, sade han, men jag går
inte längre, benen bär mig inte.

Sjilin började göra honom föreställningar.

— Nej, sade han, jag går inte längre, jag förmår
inte.

Sjilin blev ond och grälade på honom.

— Nå, då går jag ensam. Adjö.

Kostylin sprang på fötter och fortsatte. De gingo
fyra värst. Dimman i skogen tätnade. De sågo inte
handen för sig och kunde knappt urskilja stjärnorna.

Bäst det var fingo de höra hästtramp framför sig.
Hovarna smällde mot stenarna. Sjilin lade sig på magen
och började lyssna med örat mot marken.

— Joo — en ryttare kommer hitåt.

De sprungo av vägen, satte sig i snåren och väntade.
Sjilin kröp ner på vägen och tittade. Där kom en tatar
till häst, han drev en ko framför sig och gnolade.
Tataren red förbi. Sjilin vände tillbaka till Kostylin.

100

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berfolk/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free