Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandren i ljuset, medan I haven ljuset. Berättelse från den första kristna tiden - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vännerna började höra sig för om varandras
levnadsförhållanden. Pamfilius’ liv hade ej undergått någon
förändring sedan de träffades sist; han levde alltjämt
i det kristna samfundet, han var icke gift och
försäkrade sin vän att hans liv med vart år, var dag och
timme blev lyckligare och lyckligare. Julius berättade
vännen allt om sig; även att han redan varit på väg
till kristianerna, när samspråket med den okände hade
upplyst honom om kristianernas villfarelse och hans
plikt att bilda familj och hurusom han hade följt
rådet och gift sig.
— Nåå, är du lycklig nu? frågade Pamfilius. Har du
i äktenskapet funnit vad den okände utlovade?
— Lycklig? sade Julius. Vad är det? Om man därmed
menar den fulla tillfredsställelsen av ens önskningar, så
är jag naturligtvis olycklig. Jag har tills vidare haft
framgång i mina affärer, folk börjar högakta mig och
i det ena som det andra finner jag förstås en viss
tillfredsställelse. Fastän jag träffar samman med många
människor, som äro både rikare och mer ansedda än
jag, förutser jag möjligheten att bli jämställd med
dem och till och med överglänsa dem. Den sidan av
mitt liv ställer mig således tillfreds^ men äktenskapet,
det säger jag rent ut, har inte tillfredsställt mig. Ja
jag skall tala än mer rent ut: jag känner att just
äktenskapet, som borde ha berett min lycka, inte har
skänkt mig någon sådan och att den lycka jag först
kände oavbrutet har avtagit och slutligen alldeles
försvunnit, och i stället för lycka växer det fram lidande
och kval ur äktenskapet. Min hustru är vacker,
begåvad, kunskapsrik och god. Första tiden var jag odelat
lycklig. Men nu ■— du som inte är gift känner inte till
det — uppstår det slitningar emellan oss av den
orsaken att än fordrar hon smekningar av mig, när
jag känner mig liknöjd, och än tvärtom. Dessutom
fordras det i kärlek alltid nyhetens behag. Någon
kvinna, som är mindre tilldragande än min hustru, övar
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
