Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandren i ljuset, medan I haven ljuset. Berättelse från den första kristna tiden - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi fordra av konst och vetenskap detsamma som av alla
mänskliga sysselsättningar—att i dem skall förverkligas
den kärlek till Gud och nästan varav alla en kristens
gärningar äro genomträngda. Vi erkänna som verklig
vetenskap endast sådant vetande som hjälper oss att
leva ett bättre liv, och konsten akta vi endast då den
renar våra tankar, höjer vår själ, stärker våra krafter,
oundgängliga för ett liv av kärlek och arbete. Sådant
vetande försumma vi ej att såvitt möjligt förskaffa oss
själva och våra barn, och till sådan konst vända vi oss
gärna på vår lediga tid. Vi läsa och studera de skrifter
som gångna släktens visdom lämnat oss i arv, vi dikta
poem, vi måla tavlor, och våra poem och tavlor liva,
vår ande och trösta oss i sorgens stunder. Men just
därför kunna vi inte gilla den användning ni göra av
vetenskap och konst. Era lärda begagna sin intelligens
till att uttänka nya medel att göra människor ont; de
fullkomna redskapen för krig, det vill säga mord, de
uppfinna nya medel att förtjäna penningar, det vill säga
göra somliga rika på andras bekostnad. Er konst
användes till att resa och smycka tempel till ära för
gudar, som de mera utvecklade bland er för länge sedan
slutat tro på men som ni tillhålla andra att tro på för
att därigenom bevara dem i er makt. Statyer resa ni
över de starkaste och grymmaste av era tyranner, som
ingen hyser aktning för men alla frukta. På era teatrar
uppföra ni skådespel som förhärliga brottslig kärlek.
Musiken tjänar som förströelse för era rikemän på
deras frossande gästabud. Penseln smyckar otuktshusen
med målningar, som en nykter, av den djuriska driften
inte omtöcknad människa ej kan se på utan att rodna.
Nej icke därför har människan fått de högre
förmögenheter som skilja henne från djuret! Hur illa att
av dem göra redskap för våra sinnliga lustar! Då vi
ägna hela vårt liv åt att tjäna Gud, behöva vi dess
mer också våra högre förmögenheter för det
ändamålet.
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
