Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kornej Vasiljev - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blev varse Kornej smet Jevstignej ut genom porten,
och Marfa gick bort till samovaren och rättade på det
väsande ångröret.
Kornej gick stum förbi hennes nedböjda rygg, tog
sitt knyte och bjöd Kuzma att komma in och dricka te
i salen. Före teet delade Kornej ut presenter från
Moskva åt de hemmavarande: modern fick en
yllehalsduk, Fjodjka en bilderbok, den dövstumme
brorsonen en väst och hustrun ett klänningstyg.
Under teet satt Kornej tyst och mulen. Blott någon
gång smålog han halvt mot sin vilja åt den dövstumme,
som roade alla genom sin förtjusning. Han kunde inte
se sig mätt på sin väst. Han vek ihop den och vek
upp den, satte den på sig, kysste sig själv på handen
sneglande åt Kornej och log över hela ansiktet.
Omedelbart efter teet och kvällsmålet gick Kornej in
i kammarn, där han sov tillsammans med Marfa och
den lilla dottern. Marfa stannade kvar i salen för att
duka av. Kornej satt ensam med armbågarna på bordet
och väntade. Hans förbittring mot hustrun blev allt
våldsammare. Han tog ner sina räkningar från väggen,
drog fram en anteckningsbok ur fickan och började
räkna för att förströ tankarna. Men allt medan han
räknade tittade han oupphörligt mot dörren och lyddes
till rösterna i salen.
Några gånger hörde han hur salsdörren öppnades
och någon gick ut i förstugan, men det var inte hon
som kom. Slutligen hördes då hennes steg, dörren
öppnades, och vacker och röd om kinderna trädde hon
in med flickan på armen.
—• Hur är det, är du trött efter färden? sade hon
småleende, utan att tyckas märka hans bistra uppsyn.
Kornej gav henne en blick, svarade inte ordet och
började återigen räkna, fast han inte längre hade något
att räkna. j -
— Det är sent, sade hon, släppte ner flickan och
gick in i lillkammarn.
183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
