Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kornej Vasiljev - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vad var det du sa åt honom i förstugan?
— Vad jag sa? Jag sa att han skulle slå band om
tunnan. Vad bråkar du med mig för?
— Jag befaller dig: säg sanningen! Vill du att jag
skall slå ihjäl dig, din förbannade slyna! Han grep
henne i flätan.
Hon slet sig lös, hennes ansikte förvreds av smärta.
— Du gör då inte annat än slåss. Har jag nånsin
haft något gott av dig? Ett liv så jag vet inte vad
jag gör!
— Vad gör du? högg han in och gick tätt inpå
henne.
— Varför har du slitit håret av mig? Titta bara så
hårtussarna ramlar! Du är just en snygg en! Och det
är sanning att...
Hon hejdade sig. Han grep henne om armen, drog
henne ner från sängen och började slå henne i huvudet,
på höfterna, på bröstet. Ju mer han slog, dess mera
rasande blev han. Hon skrek, värjde sig, försökte
komma loss, men han släppte henne ej. Flickan
vaknade och kastade sig över modern.
— Mor! skrek hon.
Kornej fattade flickan i armen, slet henne ifrån
modern och slängde henne likt en kattunge bort i en
vrå. Flickan gav till ett tjut, och sedan blev hon
alldeles tyst för några sekunder.
— Mördare! Du har slagit ihjäl barnet! skrek Marfa
och ville rusa bort till dottern.
Men han högg återigen tag i henne och gav henne
en sådan stöt för bröstet att hon föll baklänges och
slutade skrika också hon. Flickan åter skrek nu
överljutt och ihållande.
Den gamla modern kom. Utan duk på huvudet, med
det gråa håret i stripor kring det darrande huvudet
vacklade hon in i lillkammarn och utan att ge vare
sig Kornej eller Marfa en blick gick hon bort till
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
