Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kornej Vasiljev - III - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
började Kornej, men satte teet i halsen och talade inte
till slut.
— Han var väl ingen oskyld heller. Det var ju far
min. Skall jag inte ge dig en kopp till? Du måste
dricka dig varm.
Kornej svarade inte, han började snyfta.
— Vad är det åt dig?
— Det är ingenting. Gud välsigne!
Och med darrande händer grep Kornej tag om
spiselstolpen och kröp upp på ugnen.
— Vad var det åt’en? sade gumman till sonen och
blinkade menande åt vandraren till.
IV.
Dagen därpå var Kornej uppe tidigare än någon
annan. Han hasade sig ner från ugnen, gnuggade de
torkade fotlindorna, drog med stort besvär pa sig de
hårda stövlarna och tog säcken på ryggen»
— Men du skulle väl ha dig litet frukost, far, sade
gumman.
— Gud löne, men jag måste gå nu.
— Då skall du ha litet bröd med dig åtminstone.
Jag skall stoppa ner några kakor i säcken.
Kornej tackade och tog farväl.
— Titta in på återvägen och se om vi lever...
Ute stod en tät höstdimma som skymde all utsikt.
Men Kornej kände väl till vägen, kände till var
stigning och sänkning, var buske och var pil till både
höger och vänster, fast på sjutton års tid somliga hade
huggits ned och gammalt hade följts av ungt och ungt
hade blivit gammalt.
Byn Gaj var sig alldeles lik, utom att några nya hus
hade förts upp i utkanten.
Av trähusen hade det också blivit tegelhus. Hans
stenhus var sig likt, bara äldre. Taket hade inte målats
13. —
Tolstoi, Ivan Ujitj’ död.
193
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
