- Project Runeberg -  Berättelser för folket /
195

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kornej Vasiljev - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon tvärtystnade, och han såg på hennes ansikte
att hon känt igen honom.

— Här kommer en sån hoper strykaje. Ge dig av
bara, ge dig av!

Kornej lutade sig mot väggen, och stödd på sin
påk såg han henne stadigt i ansiktet och kände till
sin förundran att det hat emot henne han burit inom
sig i så många, år inte fanns kvar längre. Han
överväldigades av rörelse.

— Marfa, sade han, vi skall ju dö.

— Ge dig av bara, ge dig av! upprepade hon ilsket.

— Har du ingenting mer att säga mig?

— Vad skulle jag ha att säga? Ge dig av i Guds
namn, ge dig av, ge dig av! En är ju precis överlupen
av tiggarpack!

Med snabba steg vände hon tillbaka in och smällde
igen dörren efter sig.

— Vad skall ni vara ovettig för? hördes en manlig
röst, och en svartmuskig musjik med en yxa innanför
bältet kom ut i förstugan. Han var lik Kornej sådan
denne sett ut för fyrtio år sedan, var endast mindre
och magrare, men hade likadana svarta, blixtrande ögon.

Det var samme Fjodjka som för sjutton år sedan
hade fått bilderboken i hemkomstgåva. Han förebrådde
modern hennes hårdhet mot tiggarn. Jämte honom
kom den dövstumme brorsonen, också med yxa
innanför bältet. Han var nu en senig man med rynkigt
ansikte, stripigt skägg, lång hals och fast,
genomborrande blick. Båda musjikerna hade just ätit frukost
och voro nu på väg ut i skogen.

— Vänta litet, far, sade Fjodor till den dövstumme
och pekade först på gubben, sedan inåt huset och
gjorde med handen en rörelse som när man skär bröd.

Fjodor gick ut på bygatan och den dövstumme
återvände in. Kornej stod alltjämt orörlig lutad mot väggen,
stödd på käppen och med nedböjt huvud. Han kände sig
matt och förbi och hade svårt att återhålla snyft-

195

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berfolk/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free