Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bönen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du arma, blinda och förmätna varelse», säger detta
väsen. »Du ser din Kostia sådan han var för en vecka
sedan med sina lilla knubbiga, elastiska kropp, sina
långa lockar och sitt naiva, smeksamma och redan
förnuftiga tal. Men har han kanske alltid varit sådan?
Det var en tid, då du gladdes åt att han kunde säga
’mamma’ och ’pappa’ och förstod vem som var vem;
och ännu tidigare föll du i hänryckning, när han kunde
stå lull och på sviktande mjuka ben tultade fram till
sin stol, och ännu tidigare voro ni alla hänryckta, när
han likt ett litet djur kröp omkring på golvet på alla
fyra, och ännu tidigare gladdes ni åt att han kände
igen vad som höll om hans hårlösa huvud, och ännu
tidigare hänrycktes ni över att han tog bröstet och
pressade spenen mellan sina tandlösa käkar. Och ännu
tidigare gladdes ni åt att han eldröd och ännu inte
skild ifrån dig hämtade luft åt sina lungor genom
ängsligt skrik. Och tidigare ändå, ett år förut, var
fanns han, när han inte fanns till? Alla tro ni att ni stå
stilla och att ni själva och alla som ni älska för
beständigt skola förbli vad ni äro just nu. Men ni stå
ju inte still en minut, alla flyta ni likt en flod, alla
flyga ni likt en sten neråt mot döden, som väntar er
alla förr eller senare. Kan du då inte förstå att om
han från intet blev vad han var, så skulle han inte ha
stannat och inte för en minut förblivit sådan han var
då han dog; och liksom han från intet blev ett
lindebarn, från lindebarn blev ett barn i kolt, så skulle han
från barnet i kolt ha förvandlats till skolgosse,
yngling, ung man, äldre man och gubbe. Du vet inte vad
han skulle ha blivit, om han fått leva. Men jag vet.»
Och plötsligt ser modern ett av elektriskt ljus rikt
upplyst enskilt rum på en restaurang (en gång hade
hennes man tagit henne med till en dylik restaurang)
och framför ett bord med kvarlevorna av en supé en
pussig, rynkig, vedervärdig gammal sprätt med
uppåtvridna mustascher. Han sitter nedsjunken i en mjuk
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
