Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bönen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trycker sina varma läppar mot den kalla, vaxvita
pannan, sedan kysser hon de stelnade, knäppta små
händerna, och plötsligt är det som om hyacintdoften på
något nytt sätt sade henne att han inte finns längre
och aldrig mer kommer att finnas, och snyftningarna
vilja kväva henne och hon kysser honom återigen på
pannan och brister för första gången i gråt. Hon
gråter, men det är inte hopplösa, utan undergivna,
innerliga, fromma tårar. Det gör ont i henne, men hon
uppreser sig inte längre, klagar icke, utan vet att vad
som har skett måste ske och därför var det bästa.
— Det är synd att gråta, mor lilla, säger dadda, och
hon går fram till det döda barnet och torkar med en
hopviken näsduk bort moderns tårar från Kostias
vaxvita panna. — Tårar gör det tungt för den lilla själen.
Han har det gott nu. Han är en syndfri liten ängel.
Vem vet vad det blivit av honom, om han fått leva.
— Ja ja, men ändå gör det så ont, så ont! säger
modern.
1905.
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
