Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För vad då? Berättelse från polska upprorens dagar - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det fanns det visst, allting var klart, svarade
Rosolowski med rynkad panna, och långsamt och lugnt
redogjorde han för hela befrielseplanen och alla de
mått och steg som vidtagits för sakens framgång och
i händelse av misslyckande för de sammansvurnas
räddning. Framgången skulle ha varit given, om inte två
skurkar hade begått förräderi. Syrocinski var enligt
Rosolowskis försäkran en genialisk människa och en
stor andlig kraft. Han hade också dött som en hjälte
och en martyr. Och med entonig, lugn bas började
Rosolowski beskriva exekutionen, som han på
myndigheternas order hade nödgats övervara, han liksom alla
de andra medbrottslingarna.
— Två bataljoner soldater stod i två led, en lång
gata. Var soldat hade i handen ett spö av den
äller-nådigst föreskrivna grovlek att tre kunde gå in i ett
gevärslopp. Den förste som fördes ut var doktor
Sza-kalski. Två soldater ledde honom, och de andra med
spöna piskade honom på den blottade ryggen, när han
kom i jämbredd med dem. Jag såg honom, först då*
han kom fram till det ställe där jag stod. Till en början
hörde jag bara trumvirvlarna, men sedan kunde jag
urskilja spönas vin och slagen och förstod att han
nalkades. Och snart såg jag hur soldaterna kom
släpande med honom och hur han skälvde och kastade
huvudet än åt ena sidan, än åt den andra. Och en gång
när han fördes förbi oss hörde jag hur den ryske
läkaren sade till soldaterna: »Slå inte hårt, var
barmhärtiga!» Men de fortsatte att piska, och när han
passerade förbi mig andra gången förmådde han inte
längre gå själv utan släpades. Det var ohyggligt att se
hans rygg. Jag blundade. Han föll omkull och blev
bortburen. Sedan fördes en andre, en tredje, en fjärde
fram. Alla föll, alla bars bort — somliga livlösa, andra
halvdöda, och vi alla måste stå där och se på. Detta
fortsattes i sex timmar — från tidigt på morgonen till
klockan två på eftermiddagen. Allra sist fördes Syrocin-
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
