- Project Runeberg -  Berättelser för folket /
228

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För vad då? Berättelse från polska upprorens dagar - IX - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

&

satte sig upp på det med dynor och filt klädda
vagns-sätetj husets hund fick också följa med. Kosacken och
skjutskarlen togo plats på kuskbocken. Migurski låg
klädd i bondekläder i vagnskorgen. Snart hade de staden
bakom sig, och tarantassen började flyga fram på den
glatta, hårda vägen, som omgavs av ändlös, oplöjd
stäpp bevuxen med silvervitt fjolårsgräs.

X.

Albinas hjärta ville sprängas av lycksalighet. Hon
kände ett oemotståndligt behov att meddela sina
känslor, och förstulet leende gjorde hon alltemellanåt en
rörelse med huvudet och visade Ludwika än på
kosackens breda rygg, än på tarantassens botten. Men
Ludwika stirrade rätt framför sig och bara knep ihop
läpparna litet. Det var en molnfri, solig dag.
Runtomkring bredde sig en ändlös öde stäpp, vars gräs
glittrade likt silver i morgonsolens sneda strålar.
Basjkir-hästarnas oskodda hovar dånade mot den asfalthårda
vägen, kantad med sorkarnas uppkastade små jordhögar.
På baksidan av dem sutto vaktdjuren, som med gällt
pip varskodde om fara och sedan försvunno i gångarna.
Blott sällan mötte man några resande: kosacker med
sädesforor eller en ridande basjkir, med vilken kosacken
på tarantassen växlade några ord på tatariska. Vid alla
skjutshåll väntade utvilade, mätta hästar, och Albinas
drickspengar gjorde att formännen efter vad de själva
förklarade körde »likt fältjägare», i galopp hela vägen.

Vid första skjutshållet, när den förste skjutskarlen
lett bort och den andre ännu inte lett fram hästarna
och kosacken gått in på stationen, lutade Albina sig
ner och frågade mannen hur han kände sig och om
det var något han önskade.

— Jag har det utmärkt och jag behöver ingenting.
Jag kan med lätthet ligga här i ännu ett par dygn.

228

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berfolk/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free