- Project Runeberg -  Berättelser för folket /
256

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudomligt och mänskligt - VI - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

orene att orena sig, den rättfärdige fortfare att öva
rättfärdighet och den helige att helga sig. Se, jag
kommer snart, och min lön med mig, för att vedergälla
var och en såsom hans gärning är.»

Han läste beständigt denna hemlighetsfulla bok, och
var stund väntade han »den tillkommande», som icke
blott skall vedergälla var och en efter hans gärningar
utan även uppenbara hela den gudomliga sanningen
för människorna.

På morgonen samma dag Svetlogub skulle avrättas
hörde han trumvirvlar, och han kröp upp i fönstret och
såg genom gallren hur en kärra körde fram och hur
en ung man med klara ögon och lockigt hår trädde
ut ur fängelset och leende steg upp i kärran. I sin vita
lilla hand höll den unge mannen en bok. Han tryckte
den mot sitt hjärta — raskoljniken kände igen att det
var bibeln — nickade småleende åt kamrater i
fängelsefönstren och växlade blickar med dem. Hästarna satte
sig i gång, och den av soldater omgivna kärran rullade
dundrande mot stenläggningen ut genom porten med den
unge mannen, som var lik en ljusets ängel där han satt.

Raskoljniken kröp ner ur fönstret, satte sig på sin
brits och försjönk i tankar. »Denne har funnit
sanningen», tänkte han. »Antikrists tjänare strypa honom,
just för a-tt han ej skall uppenbara den för någon.»

VII.

Det var en kulen höstmorgon utan sol. Från havet
blåste en ljum, fuktig vind.

Den friska luften, anblicken av husen i staden, hästar,
människor, som sågo på honom, allt detta förströdde
Svetlogub. Sittande med ryggen mot kusken kunde han
inte taga ögonen ifrån konvojsoldaternas och de
mötandes ansikten.

Det var ticiigt på morgonen, gatorna voro nästan

256

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berfolk/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free