Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudomligt och mänskligt - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skriftens ord: »De veta icke vad de göra», och han
bemästrade sig och sade skyggt: »Förlåt, men jag
behöver inte det där. Var så vänlig och ursäkta mig,
men jag vill verkligen inte. Jag tackar er.»
Han räckte prästen sin hand. Denne flyttade åter
korset över i vänstra handen, tryckte Svetlogubs hand
utan att se honom i ansiktet och steg ned från
schavotten. Åter började trummorna mullra och överröstade
alla andra ljud. Med raska steg, som kommo
schavottens bräder att svikta, närmade sig nu en man av
medellängd, med sluttande axlar och muskulösa händer,
ovanpå den ryska skjortan hade han en tröja. Efter en
snabbt skärskådande blick på Svetlogub gick mannen
tätt inpå honom, en obehaglig lukt av sprit och svett
slog emot Svetlogub, och med klibbiga fingrar grep
han honom om handlovarna så hårt att det gjorde ont,
böjde armarna bakåt och band stadigt ihop dem på
ryggen. Efter att ha bakbundit armarna blev bödeln för
ett ögonblick stående liksom fundersam och såg
ömsom på Svetlogub, ömsom på några föremål han haft
med sig och lagt på schavotten, ömsom på repet som
hängde ner från galgen. När han kommit på det klara
i sina funderingar, gick han bort till repet och gjorde
något med det, och sedan drog han Svetlogub närmare
repet och schavottens kant.
Liksom Svetlogub vid dödsdomens uppläsning inte
hade förmått fatta hela betydelsen av vad som
förkunnades honom, så kunde han heller inte nu fatta den
nalkande stundens hela innebörd, och förvånat såg han
på bödeln, som raskt, vant och omsorgsfullt utförde
sitt hemska värv. Bödelns ansikte var ett helt vanligt
ryskt arbetaransikte, långtifrån elakt, men nu så
koncentrerat i uttrycket som människors ansikten bruka
vara, när de söka att så oklanderligt som möjligt utföra
en nödvändig och invecklad sak.
— Maka dig... maka er litet närmare, sade bödeln
259
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
