Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudomligt och mänskligt - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han försökte knacka, men man svarade honom ej
och knackningen framkallade blott de vanliga mjuka
stegen och en lågmäld röst som hotade med straffcell.
De enda stunderna av vila och befrielse voro
timmarna av sömn. Men dess ohyggligare var
uppvaknandet. I drömmen såg han sig ailtid fri och för det mesta
sysselsatt med saker som han ansåg oförenliga med
revolutionär verksamhet. Än spelade han på någon
sorts konstig fiol, än sprang han efter flickor, än var
han ute och rodde, än gick han på jakt, än blev han
utnämnd till doktor vid något utländskt universitet för
någon besynnerlig vetenskaplig upptäckt och höll ett
tacksägelsetal vid en middag. Dessa drömmar voro så
livliga och verkligheten så enformig och intresselös att
det var drömmarna som blevo verklighet.
Det plågsamma med drömsynerna var blott det att
han vanligen vaknade just i det ögonblick då det han
ville och önskade skulle gå i fullbordan. En plötslig
stöt för hjärtat och hela den glada upplevelsen
försvann ; kvar var blott en kvalfull, otillfredsställd önskan,
och så återigen den gråa, fuktfläckiga fängelseväggen,
belyst av en liten lampa, och under kroppen den hårda
britsen med halmmadrassen, som sluttade åt ena sidan.
Tiden han sov var bästa tiden. Men ju längre det led,
dess mindre sov han. Han väntade på sömnen som på
den högsta lycka, trånade efter den, men ju mer han
åtrådde den, dess vaknare blev han. Och han behövde
blott göra sig frågan: »Skall jag somna?» för att all
sömnighet skulle försvinna.
Rusa omkring, taga luftsprång i cellen hjälpte inte.
Den häftiga kroppsansträngningen framkallade endast
matthet, ökad nervös irritation och huvudvärk, och han
behövde blott sluta ögonen för att det mot en
grill-rande mörk bakgrund skulle träda fram vidunderliga
ansikten, hårbevuxna, skalliga, bredmynta, snedmynta,
alla förvridna av de hemskaste grimaser. Sedan började
han se ansikten även med öppna ögon, och inte endast
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
