Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STANISLA W PODORSKYS ILLUSIONER
konst in på snart sagdt alla områden.
Utgångspunkten var dock gemensam: anskaffandet af
gratis-bidrag till de ungas tidning eller amatörhjälp till
den litterära soarén. Men den falska och farliga
vårsolen sken så försonligt mildt och i dess glans
sam cigarrettröken som en sommarsky och tindrade
det billiga vinet i sitt oslipade glas som verklig
drufvas droppar. Herr Podorsky talade.
— Det är ganska mödosamt att så här springa
kring och samla bidrag. Men ibland gör man
upp-lefvelser, som i själfva verket äro dyrbara studier.
Ah, de kunna begagnas, tro mig, i vers, prosa, på
scenen, på duken... Tänk er när jag kom hit och
går Fleminggatan upp — ty jag hatar spårvagnen
— hvad får jag se? Men kom ihåg först —
Fleminggatan! Denna rysliga gata, som jag
föreställer mig de amerikanska storstadsgatorna i
proletärdistrikten likna. Eller jag menar tvärt om —
ja, ni förstår. Jag går på den slaskiga, mjuka
trottoaren där smutsiga barn rulla kulor i dyn, då jag
plötsligt ser framför mig en ung dam, som går
åt samma håll som jag. Hon bröt af som en
uppenbarelse, så fin och rank och slank — å! Tycker
ni inte rank är ett bra ord, jag tänker använda det
i qtt poem?
— Nå, jag spikar ögonen i hennes rygg —
spikar ögonen målar bra, hva? — och ser att hon
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
